Jaha. då drar men till Thailand den 7:e november är borta hela mörka vintern och kommer hem till senvåren=).  Här är en bild på det som får mig att tänka mest om hur jag ska göra och inte göra.... =)

ÅHHHH fattar du inte att jag behöver att du kommer! Inte bara för skoj skull! Inget tjut och tandagnissel, det handlar ju om framtiden! Och nu, och då! 

Åhh jag är sjuk!

ha nu har jag legat inne i två dagar, feber och hosta. Vem vet, kanske svininfluensan. Tur att man har en så sjukt vältränad och tajt kropp så att jag inte så skulle dö om så va fallet =)

Jag och en kollega kollade på fem filmer igår och skämtar ni att det va roliga drömmar jag hade den natten eller!

Allt från att mina polare drunknade till att jag hängde i en stupränna och hängades dinglade runt hörnet, men jag tyckte att det blåste för mycket på den sidan så jag dinglade tillbaka igen och hägnde kvar där helt enkelt. Det va iallafall många frågetecken när jag vaknade. Ibland önskar jag att jag började skriva drömdagbok, eller drömnattsdagbok borde det ju heta då.

jag har tänkt lite nu igen och jag är lite besviken på mig själv hur jag kan låta detta paradis bli till en vardag. Det var när jag själv skulle åka till jobbet häromdagen som jag tittade ut på det vackra havet som man gör här varje dag och insåg att det är snart dags att åka hem. Eller snart och snart det är väl 8 veckor kvar men ändå. Nu börjar det bli lågsäsong här och det är många av mina nyfunna bekantskaper som åker hem de närmsta 2 veckorna. Så nu är det väl ändå dags att börja leva som att nästa dag kanske skulle kunna bli den sista.

Jag har sökt om att få jobbe en säsong till och då blir det i så fall i thailand. Det här stör mig ganska mycket i mitt liv på rhodos, jag glömmer liksom bort att leva här och tänker på hur det kommer att bli där. Men skit i det nu för helvete, Cattis du vet ju inte ens om du får jobbet!!! nej jag vet men men men.... SLUTA!!!!! 

Idag är idag och imorgon är imorgon.

I lördags så åkte jag ut med 10 av mina vänner på en liten båttur (båtUR Nikke pikke) det va riktigt schysst och vi stannade vid tre-fyra stränder och snorklade. Vi hade med oss mat, bira coh min gitarr, det va en riktig gulddag!

Jag va ute i friska luften nyss, efter en febernersänkande kalldusch stäldde jag mig barfota ute på gatan och kikade lite. så jävla skönt, Det blåste i ansikten men det va samma temperatur som i luften och som asfalten. AAAHHh jag blev helt lycklig, fråga mig inte varför, det bara sköljde över mig. Samma sak hände när jag låg ner på båten och spelade en låt, jag va tvungen att spela den igen och en kunde jag inte sluta le, Sjukt. 

nej nu ska jag kolla film och äta, chips, glass, japanmix och choklad sen ska jag även drick iste! mums!!!

Revir!!!

Det är något som vi alla borde fundera över. För egen del så tycker jag de är svårt,jag tror att jag markerar revir ganska så mycket utan att själv lägga märke till det, det är inte förräns någon kliver in på "mitt" område som man märker att man blir irriterad. Det kan vara en hårfin gräns och det är nog inte för inte som uttrycket "Man kan inte både äta kakan och ha den kvar" har uppkommit. Ett annat uttryck som då poppar upp i mitt huvud är: "som du behandlar andra vill du själv bli behandlad"

Ibland har jag lite svårt att se en situation objektivt och då brukar jag tänka på den sistnämnda och försöka utgå från det. Men som vanligt så är vi ju alla olika och fungerar på olika sätt!!!!!! Men man kan ju bli så JÄVLA förbannad ibland!!!!

Åhh det där va skönt!

hej då!

Sitter på ett fik med min vän Mårten och har precis svullat lite god mat. Vi ar varit lediga idag och jag har spenderat dagen på stranden med mycket/många vackra kroppar, för lite solcreme och en jävla massa bollsport och en och anna alkoholhaltig dryck. Riktigt skönt =)

ja vad har hänt sen sist, jag fick åka hem på min brors bröllop. Det va roligt och migt att få se lilla släkten igen och framförallt Halvar! Världens finaste. det va skönt att få åka hem och inse tt det mesta är sig likt så man inte behöver längta hem så mycket.

det är slitigt för hjärtat att vara på säsong, känns faan fördjävligt att åka ifrån alla hela tiden samtidigt som det är ett grymt jobb ja har och jag får ju se en hel del....hmm men till vilket pris egentligen.... jag vet inte om det är värt det..... klart det är..... eller.. ahhh jag blir galen =)

en sak till.... härom veckan såg jag en pappa och hans pappa... ca 40 och 70 år gamla, de skulle gå över en väg och den yngre pappan satte armen framför farfarn så han inte skulle gå ut i vägen. Jag tyckte att det va så otroligt vackert. När kommer man till den punkten i livet då det är en själv som börjar ta hand om ens egen förälder och hur kommer det sig att det sker helt naturligt, det måste ju komma succesivt.... jaja vackert var det iallafall.

Mer då.... Totte har varit här och hälsat på, det va kul och det kändes trevligt att få bli påmind om där hemma ett tag =) Tack Totte.

Ja nu har jag varit sugen på att blogga ganska så länge men jag har inte kommit till skott… det beror nog på att jag har så många olika grejer att skriva om. Finns endel negativ i min hjärna nu och såklart mycket positivt, vad ska jag börja med? Jag börjar med det negativa. Så nästa gång jag läser det här så kommer mitt helhetsintryck vara positivt eftersom jag slutade glatt. Ska bara börja med en annan grej, egentligen så tror jag inte att jag kan kalla det här för ett riktigt blogginlägg, det är nämligen så att jag sitter hemma i min säng och skriver, utan nätuppkoppling, vilket betyder att jag sitter med word och kan då alltså redigera inlägget hur mycket jag vill innan jag publicerar det, inte för att jag inte skulle kunna det annars  också men det är emot mina egna regler för  hur jag bloggar, har jg en gång lagt ut det så ska det ligga kvar och inte redigeras, som i har sett så får inte ens snabba stavfel ändras =)

Det är ju det impulsiva skrivandet som är roligt.

Som sagt, hemma i sängen efter en riktigt bra dag…

Började med att jag fick känna mig viktig när vi (jag och teamet) var och fixade med de sista pappren för att få grekiskt personnummer. 291830001938477583920+ 2  haha kul skämt va?

Sen efter det så var det Kaffe i stora lass, sen blev det tydligen grillfest med några med vänner mycket mat, gitarr och sång. Efter att killen som hade gig spelat några bra och sköna låtar så började alla säga att jag skulle in i smeten och sjunga…. Såklart jag gjorde, men det är alltid så jävla nervöst att spela inför folk som man känner, trodde jag skulle trilla av pinn…. Ni vet som en lite tecknad underlat som sitter i sin bur högst uppe på pinne och sen svimmar, snurrar ett halvt varv för att sedan falla ner på bur golvet….. haha vilken syn jag fick upp…

Det är sånt där jag menar ( det skulle vara olagligt att ta bort det jag nyss skrev även om folk kommer tro att man är lite knäpp)

Iallafall så gick det bra, men såklart blev jag pionröd när första låten va slut och folk klappade. Så det va också en bra känsla =)

Nej nu har jag känsla för att lösa lite suduko.. kommer tillbax om ett par timmar!

 

Åhhh faan jag tappade känslan, hörs en annan dag!

Kameran har pajat om någon undrar över det dåliga utbudet på sköna bilder. Nu har jag äntligen fått börja jobba igen, hur kul som helst men trots träning insåg jag hur jobbigt det var att showa. Kondisen var ju inte den bästa direkt, efter ett medley var jag helt slut! Men kul var det. Jag har kommit på en grej som jag är sjukt dålig på och de är att vara sjukskriven, fy faan för att försöka stimulera hjärnan i 4 veckor. Om folk tycker att man har humörs-svängningar i vanliga fall så skulle ni bara veta hur det är när man inte har någon som helst anledning att focusera på något jobb. Ha helt sjukt. Det lilla filtret som jag brukar ha i vanliga fall för känslor har varit totalt bortblåst. gråtigt och skrattat om vartannat. Men det finns faktiskt ganska så mkt positivt med att ha varit borta så länge, jag har lärt mig väldigt mkt av att se så många shower, uttyck etc som jag ska ta med mig. Jag har även hittat många nya polare, när alla andra har jobbat har jag hittat nya att umgås med och det kommer ju göra min säsong ännu bättre! Nej nu ska jag hem och ha film och sovmaraton! hej så länge

Vill du vara Ensam?

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja i det här inlägget så jag skriver bara rakt ut, som vanligt alltså. 

Endel människor pratar om att det är så skönt att vara ensamma och att de behöver så mycket egen tid. Jag är inte en av dom, jag är väldig social,och gillar inte att va så mkt ensam. Klart att det kan vara grymt skönt ibland men inte speciellt ofta. Men jag behöver liksom inte återhämta mig från en "rörig" omgivning.

Jag har en teori, nämligen den här:

Människor som behöver mkt tid för sig själva kanske inte är sig själva fullt ut när de är med många människor och behöver kanske därför gå hem och hämta sig själva igen. Jag menar självklart inte att dra alla över en kant, ingen är ju den andra lik men jag tror att många kanske lägger på ett filter när de är sociala. Ni vet, väljer bort att tex säga sin åsikt i diskutioner och bygger därför upp massor med skit inombords som de sen rensar bort när de är ensamma.

OM det är så, så måste det ju va det enklast att rensa sig själv genom att bara spendera lite tid på egen hand. Jag vet inte riktigt vad jag snackar om nu men det handlar om att jag frågar mig själv varför inte jag uppskattar att vara ensam så mkt, och då kom jag att tänka på det, jag ä ju altid mig själv, i stort sätt varje minut på dygnet. Jag känner mig själv utan och innan och vet när jag gör dåliga beslut som jag vet kommer få bieffekter men som jag väljer för att jag vill leva livet fullt ut. Passa på och ha kul helt enkelt. Jag menar såklart inte att vara en blåst blondin som gör allt för stunden.... va faan ....varför förklarar jag mig..... ni som vet vem jag är vet vad jag menar. Åter igen så kan jag inte säga annat än att man ska vara ärlig mot sig själv och se till att man mår bra för det är ingen annan som kommer göra det åt en. Ok nu börjar jag tappa den röda tråden i det här inlägget så nu slutar jag!

Vill du vara ensam????

På väg tillbaka!

Nu har jag spenderat ungefär 23 dagar här på Rhodos. Det har hänt mkt på den korta tiden. Framför allt så har vi varit instängda på hotellet och repat oss blodiga, eller iallafall svedda när jag råkade få ett litet utbrott och skaka om Magnus när han höll i min nyupphällda kaffe, Sorry for that on =)

Premiärerna har gått som de skulle med mkt nerver, endel sjukt roliga dansmissar och en eller två rysningar. Det är för jävla roligt det här jobbet =)

Jag hamnade i min gamla lägenhet och det var otroligt skönt och nytt för mig att det skulle betyda så mkt för mig som det gjorde, det där är nog känslan som jag kommer ha när jag har skaffat mig ett riktigt boende någon gång, känslan av att komma hem va skön =)

Så här gick det till:

Jag dansade och hade så jävla kul, helt inne i låten och texten på scenen, jag såg i mitt huvud den lilla storyn som jag har för varje låt. Sen skulle jag göra en vanlig vänding för att hamna mot publiken,

-AJ som faan inte nu igen,

- jajaja dansa vidare det har ju hänt förrut…..

-eller jag ångrar mig….

-det har det inte….. tänkte jag för mig själv när jag märkte att knät inte va som det skulle. Jag hoppade backstage på ett ben och gapade, tjöt och skrek en stund och förbannade mig över vad som skett.

Tanken slog mig att mitt korsband hade gått av och att jag kanske inte skulle få komma tillbaka för resten av den här säsongen. What to do? Jag greppade en barstol och hoppade ut igen och satt resten av showen. Faan vad det måste ha sett roligt ut. Satt där med ena benet helt still och fick för mig att jag skulle göra koreografin med bara armarna….. ahahahah vilket jävla skämt, måste sett helt vrickat ut. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på det men jag börjar asgarva varenda gång jag tänker på det. Men jag tror inte jag har sjungit så bra som den gången, jag var så jävla förbannad!!!! AAAAHHHHH

Jaja, några läkarebsök och dåliga sjukhuskämt senare så sitter jag nu i sjukhus-sängen efter att ha fått mitt knä lagad, det va som tur var bara en minisk och några andra trådar som hade pajat =) Så de tror jag är tillbaka på 4 veckor…. Ehh aaahh jag skulle inte tro något annat. En sak till…. En minisker har samma konsistens och färg som tillagad bläckfisk. Ni vet helt vit och seg/hård. Har en bit bredvid mig här på sängbordet. Så nu kan jag ju sluta hoppas på at jag ska tycka om bläckfisk i framtiden.

Tack Elin för att du kommer och räddar oss och tack teamet för att ni orkar =) Nu kör vi JUHU!!!!!!!

Och för er som inte förstår det eller märker det på mig så uppskattar jag alla fina mess och kommentarer jag fått de senaste dagarna, det är inte utan en tår och lite drama Queen känslor som jag sparar dom i telefonen….. puss och kram!

Rhodos Igen!

Så grymt att va tillbaka!

Fick tillbaka min gamla lägenhet, kändes som att komma hem och när jag tänkte efter så är det den lägenheten som jag har haft längst i hela mitt liv, själv alltså. Så himla GÖTT! Måste skaffa mig ett riktigt hem någon gång i framtiden =).

Sitter nu själv på ett fik, det brukar tydligen bli en vana. Hotellet som jag jobbar på är under renovering, prylar överallt ser ut som ett helvete, gästerna kommer på månag om fyra dagar. Men grekeran är effektiva. Vi  repar 13 timmar om dagen, går bra men många bryt då man lägger sig på scen, antingen vriden i skratt eller med tårarna i ögonvrån.

 Faan det är så sjukt kul!

Idag fick jag mess om att min bror ska gifta sig i sommar, som vill att jag ska komma hem men jag vet inte om det går, skulle u vara hur kul som helst. Det är nu som jag ska tänka: ja men Cattis du får ta det goda med det onda, det är ju lätt att säga men svårt att känna helt ärligt i hjärtat.

varenda inlägg jag gör verkar ju handla om hjärtat.... Det va någon som kallade mig för Cattis avgrunden Gabrielsson.... kanske stämmer. Förresten nu ar min bror övergett mig och bytt till Karlbom som pappa... hur ska jag göra? CG eller CK.... CK kanske inte är så dumt....

Åhhh petitesser!

Här är mitt team!!!

Nu har ytterligare ett antal team lämnat skolan!

Det går tydligen inte att undvika att tårarna sprutar när man ska skiljas från människor som man håller av. Jag vet fortfarande att jag kommer träffa vissa av dom igen, (faan tangentbordet blir blött). Planer på rockband har startats och drömmarna lever vidare! Det är inte ofta jag nämner namn här på bloggen men My och Linn jag kommer sakna er som faan!

Skönt att varje kapitel i livet avslutas med en början på ett nytt, annars vore det ju jävligt ångestframkallande om man inte trodde på framtiden.

Nu ska jag sova om 5 timmar är det dags för nästa rush av hej då.

My glöm inte vad jag sa.... ingen är värd att stjäla ens känslor!!!

Jaa du har två team av elva lämnat oss här i Turkiet. Fem veckor har alltså gått av totalt sex. Otroligt hur mkt man hinner umgås på fem veckor när man är omringad av alla 24 timmar om dygnet. Jag är här för andra året och vet vad som vätar mig när jag kommer på säsong så jag vet att ett helt sjukt roligt kapitel börjar snart, detta innebär ju att jag kan säga hej då och vi ses igen, självklart med fukt i ögat men ändå. Jag gillar när man möter människor som man ärligt kan krama och blicken säger det hela! Ha det bra och vi kommer verkligen mötas igen. Hur många gånger har man inte sagt de och sen blir de aldrig så? Men i den branchen jag är nu så är det svårt att komma undan =). Ja vad har hänt då? Jag vet inte vad jag ska skriva rikktigt, jag har inte någon bra infallsvinkel än, tror inte jag har något bra perspektiv på det hela än. Bra sång, asbra dans. Hur kul tror ni inte att det är när 45 människor står och dansar samma show samtidigt i en spegelsal, uhhh man ryser när man är där! Helt otroligt. Måste lägga upp lite bilder.

Tillit?!

Sitter i Turkiet och har varit inne på samma hotell med samma 45 personer under konstiga omständugheter, eller konstiga och konstiga, vi jobbar. Vi är ett gäng med showartister som ska lära oss årets shower så vi är mer eller mindre instängda här. Och det är vid ett sådannt här tillfälle som det är så intressant med oss människor som djur. Det är vid det här skedet, efter ca tre veckor som man märker hur folk är och vilka som har ändrats mycket sen vi kom hit. Människor är ju ofantligt olika varandra och endel kommer man in på livet direkt medans det tar ölängre tid att nå andra. OM man nu måste bli vän med alla?! Nej det finns det inte tid för även om jag skulle vilja det. Men jag priroterar nog att bli lite vän med alla och sen några som man känner kommer finnas kvar i hjärtat väldigt länge eller kanske för resten av hela ens liv. Kan någon säga till mig hur jag ska veta att man kan lita på någon. Det finns ju de som säger att man kan lita på dom.... jag lovar.... blablabla, men redan vid det ögonblicket som personen säger det så vet man att det inte är sant. Varför då säga det? Sen finns det dom personer som man inte ens behöver ta upp ämnet med, det finns i blicken helt enkelt. Det står skrivet i pannan på dom. "DU KAN LITA PÅ MIG" Men förtroende är väl sånt som växer fram, så man kanske kan lita på den förstnämda personen efter ett tag? Eller? Eller ska man lita på alla tills motsatsen är bevisad? Ehh glöm det, snacka om att dra en nitlott. Fast i en bra värld så borde det ju funka så men där jag befinner mig just nu så är de nog inte lönt att göra så, bättre att skydda sig lite här och nu om man inte vill bli allt för besviken, ingen nämd ingen glömt, är inte livets hårda väg den roligaste att vandra! Nej nu ska det repas texter! Puss och på återseende =) Segrande gick hon med flaggan i topp! =)

TROWNELY SÅ IN I HELVETE!

 

Faan det här är nog bland det värsta som jag har gjort, För er som känner mig så är det ju ingen nyhet att jag ska iväg ett tag nu! Jaja jag vet att jag har tjatat om det! Det hör ju inte till ovanligheterna att jag sticker på ett äventyr eller två och håller mig borta ett tag, men den här gången är det så jävla jävla jävla jobbigt!!!!

Jag vet inte varför, jag kanske är vuxen nu? Jag har alltid trott att det skulle va lätt att bara dra någonstans, visst är det jobbigt med ett hej då, men det brukar gå över efter ett par timmar då man inser att nästa nya spännande kapitel är på vag att skrivas. Det är bara det att den här gången så åker jag i mitten av ett annat kapitel och jag vill inte det. Jag kanske bara har byggt ett luftslott men det känns som det kommer bli ganska så jobbigt att åka den här gången, kanske är det bara för att jag ska tillbaka till Rhodos, jag har ju redan levt det livet och ska tillbaka till exakt samma sak, nya arbetskamrater och så blir det ju men det är samma koncept som förra året.

I vilket fall som helst så är det alltid kämpigt med separationer, ikväll sa jag till en av mina närmsta vänner: okej, hej då rå vi syns om ca ett år! Ahh det är ju helt sjukt, jag blev helt tom när jag hörde mig själv, typ som allt går i slow motion när man tappar en tallrik i golvet, allt är helt tyst och man hoppas in i de sista att den inte ska gå sönder.

Det känns som jag står i ett vägskäl den här gången jag ska iväg, det känns verkligen helhjärtat att det är sista gången som jag ska göra något sånt här, iallafall åka iväg så länge, skillnad om man ska till Norge eller någonstans i Sverige, då snackar vi om att det är ganska lätta omständigheter som gör att man kan åka hem eller bara komma bort ett par dagar eller två.

Det finns så mycket som jag kommer sakna den här gången, Lina , Totte, Halvar, Stina, Jonna, min familj, alla nya relationer som jag inte är färdig med än! Jävlar vilken dålig tajming. Jaja det är ju skönt att internet slog igenom.

Nu ska jag inte bara vara negativ, jag vet at jag kommer ha the time of my life på den där jävla ön  =) Det är ju inte alla som får jobba med det som tycker är det bästa som finns. Så jag är ju väldigt lyckligt lottad.

Idag har jag funnit definitionen av det nya ordet Trownely, det är precis så som ni har läst nu! Tomt, sorgsligt och man vill ha en låååång kravlös kram!