På väg tillbaka!
Nu har jag spenderat ungefär 23 dagar här på Rhodos. Det har hänt mkt på den korta tiden. Framför allt så har vi varit instängda på hotellet och repat oss blodiga, eller iallafall svedda när jag råkade få ett litet utbrott och skaka om Magnus när han höll i min nyupphällda kaffe, Sorry for that on =)
Premiärerna har gått som de skulle med mkt nerver, endel sjukt roliga dansmissar och en eller två rysningar. Det är för jävla roligt det här jobbet =)
Jag hamnade i min gamla lägenhet och det var otroligt skönt och nytt för mig att det skulle betyda så mkt för mig som det gjorde, det där är nog känslan som jag kommer ha när jag har skaffat mig ett riktigt boende någon gång, känslan av att komma hem va skön =)
Så här gick det till:
Jag dansade och hade så jävla kul, helt inne i låten och texten på scenen, jag såg i mitt huvud den lilla storyn som jag har för varje låt. Sen skulle jag göra en vanlig vänding för att hamna mot publiken,
-AJ som faan inte nu igen,
- jajaja dansa vidare det har ju hänt förrut…..
-eller jag ångrar mig….
-det har det inte….. tänkte jag för mig själv när jag märkte att knät inte va som det skulle. Jag hoppade backstage på ett ben och gapade, tjöt och skrek en stund och förbannade mig över vad som skett.
Tanken slog mig att mitt korsband hade gått av och att jag kanske inte skulle få komma tillbaka för resten av den här säsongen. What to do? Jag greppade en barstol och hoppade ut igen och satt resten av showen. Faan vad det måste ha sett roligt ut. Satt där med ena benet helt still och fick för mig att jag skulle göra koreografin med bara armarna….. ahahahah vilket jävla skämt, måste sett helt vrickat ut. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på det men jag börjar asgarva varenda gång jag tänker på det. Men jag tror inte jag har sjungit så bra som den gången, jag var så jävla förbannad!!!! AAAAHHHHH
Jaja, några läkarebsök och dåliga sjukhuskämt senare så sitter jag nu i sjukhus-sängen efter att ha fått mitt knä lagad, det va som tur var bara en minisk och några andra trådar som hade pajat =) Så de tror jag är tillbaka på 4 veckor…. Ehh aaahh jag skulle inte tro något annat. En sak till…. En minisker har samma konsistens och färg som tillagad bläckfisk. Ni vet helt vit och seg/hård. Har en bit bredvid mig här på sängbordet. Så nu kan jag ju sluta hoppas på at jag ska tycka om bläckfisk i framtiden.
Tack Elin för att du kommer och räddar oss och tack teamet för att ni orkar =) Nu kör vi JUHU!!!!!!!
Och för er som inte förstår det eller märker det på mig så uppskattar jag alla fina mess och kommentarer jag fått de senaste dagarna, det är inte utan en tår och lite drama Queen känslor som jag sparar dom i telefonen….. puss och kram!
Fattar du känslan i mig när du ringde mitt i natten(?) och sa att du har pajat knät!?
SvaraRaderaEn blandning av: Jaaaaa!!! hon kommer HEM! Och... naaaee, fy fan... :(
Underligt att känslan av saknad kommer som mest när det blir realistiskt att du faktiskt kanske kommer...
Jag saknar dig här vännen...
Lonely & Tronely...
Faan Lina!!
SvaraRaderaSaknar dig med som fanderns, det är ingen som fattar när man bara... amen du vet...
Nej dom vet inte... inget ont i det.... men lina är lina.
kolla biljetter nu och pallra dig hit medans jag är ledig (JAJA jag vet, sjukskriven)
nyskild, lonely och tronely....
full show full show!
ha ha, du passar verkligen i blått ;) hare gött och krya på sig!!! kram
SvaraRaderaGet well soon, sad to hear about that! Hugs
SvaraRaderaAntonio