Nu var det riktigt längesen jag skrev!
Jag antar att jag inte har behövt skriva av mig så mkt om någon stor fråga här i livet. Dagarna och tiden går, det byts blöjor, lagas mat, tvättas, gullas och allt det andra som hör småbarnslivet till. Förhållandet går upp och ner, iallafall i min värld men jag tror inte thomas ens reflekterar över min små utbrott längre.
Noel har nu blivit ett år och en månad! Stor kille, som har börjat på dagis med. Det känns helt okej, jag vet att han har det roligt där och bråkar med sina små polare. Jag kan då gå hem och vila lite, har nu haft bihållsinflamation sen 15:e januari och den börjar tära på mig, det gör ju inte saken lättare när det är ca 53 dagar kvar till förlossingen för noels lillebrorsa heller (har fått ny medicin i veckan och den verkar faktiskt bita). Så det är nog bra för noel att vara på dagis lite så vi kan mysa och jag har tålamod för honom när han kommer hem. han har varit inne i en period då han är vaken 2-4 timmar i streck på natten! jag blir pshyk, jag får inte göra något då, inte sova , inte ge honom till thomas utan jag ska bara ligga där och glo på honom.... haha konstigt det där, men det har säkert med dagis att göra att han tror att jag ska lämna honom även hemma i sängen. Inatt var dock bättre, så det kanske går över nu. hoppas det för snart kommer det ju en liten till som ska vara vaken på kvällen/natten och amma.
ja mer spännande än såhär är inte mitt liv just nu, noels liv är ju ganska spännande, han går, äter själv bubblar en massa obegriplig sörja, har temprament och är den sötaste pojken på jorden. Men det är ju han det. Jag borde byta namn på bloggen.
det har liksom blivit så att mna bara har fallit in i allt så naturligt och jag går bar efter min instinkter hela tiden vad det gäller allt det här med barn, det känns bra att jag är trygg, det är noel med så det är nog en stor fördel jäntemot de som går omkring som frågetecken hela tiden.
det känns iallafall skönt på ett sätt att få tätt mellan barnen, då behöver jag inte oroa mig för att livmoder ska skrika efter fler barn direkt när man börjat jobba eller liknande utan det kanske tar ett par år och några karriärssteg. Om nu thomas vill ha fler vill säga =)
Men en sak i taget.... faan nu har jag suttit vid datorn i vtå timmar, jag som ksulle göra massor med saker här hemma idag... skit oxå! måste dra! vi hörs snart igen!
Nu var det riktigt längesen jag skrev!
Jag antar att jag inte har behövt skriva av mig så mkt om någon stor fråga här i livet. Dagarna och tiden går, det byts blöjor, lagas mat, tvättas, gullas och allt det andra som hör småbarnslivet till. Förhållandet går upp och ner, iallafall i min värld men jag tror inte thomas ens reflekterar över min små utbrott längre.
Noel har nu blivit ett år och en månad! Stor kille, som har börjat på dagis med. Det känns helt okej, jag vet att han har det roligt där och bråkar med sina små polare. Jag kan då gå hem och vila lite, har nu haft bihållsinflamation sen 15:e januari och den börjar tära på mig, det gör ju inte saken lättare när det är ca 53 dagar kvar till förlossingen för noels lillebrorsa heller (har fått ny medicin i veckan och den verkar faktiskt bita). Så det är nog bra för noel att vara på dagis lite så vi kan mysa och jag har tålamod för honom när han kommer hem. han har varit inne i en period då han är vaken 2-4 timmar i streck på natten! jag blir pshyk, jag får inte göra något då, inte sova , inte ge honom till thomas utan jag ska bara ligga där och glo på honom.... haha konstigt det där, men det har säkert med dagis att göra att han tror att jag ska lämna honom även hemma i sängen. Inatt var dock bättre, så det kanske går över nu. hoppas det för snart kommer det ju en liten till som ska vara vaken på kvällen/natten och amma.
ja mer spännande än såhär är inte mitt liv just nu, noels liv är ju ganska spännande, han går, äter själv bubblar en massa obegriplig sörja, har temprament och är den sötaste pojken på jorden. Men det är ju han det. Jag borde byta namn på bloggen.
det har liksom blivit så att mna bara har fallit in i allt så naturligt och jag går bar efter min instinkter hela tiden vad det gäller allt det här med barn, det känns bra att jag är trygg, det är noel med så det är nog en stor fördel jäntemot de som går omkring som frågetecken hela tiden.
det känns iallafall skönt på ett sätt att få tätt mellan barnen, då behöver jag inte oroa mig för att livmoder ska skrika efter fler barn direkt när man börjat jobba eller liknande utan det kanske tar ett par år och några karriärssteg. Om nu thomas vill ha fler vill säga =)
Men en sak i taget.... faan nu har jag suttit vid datorn i vtå timmar, jag som ksulle göra massor med saker här hemma idag... skit oxå! måste dra! vi hörs snart igen!
