lördag 27 september 2008

ÅHHHH jag vill hem!
Det är allt bra konstigt, jag har inte längtat hem så mcket men nu när det börjar närma sig hemrea så längtar ja som faan... träffa alla sina släktingar och vänner, få känna sina rötter igen =) Det ska bli gött! Jävligt konstigt också vilket behov man får att berätta för alla som man håller av att man verkligen tycker om dom, undrar om det grundar sig på sin egen egoism.... alltså att man vill säga det för sin egen skull eller om det är för den andres skull ?! Konstigt iallafall! Häromdagen sa jag till min pappa att jag älskade honom och han blev nog skapligt förvånad och tanken om att jag kanske var full slog honom nog =)

Nu börjar man bete sig ganska desperat efter att ha varit borta i ett halvår, det är svårt att fortfarande ha relativa problem och det är svårt att hålla livet på perspektiv, alla små problem blir stora och man tänker så det knakar, jävligt rastlös helt enkelt!
Efter idag så är dte bara 20 dagar kvar här på vackra Rhodos och det känns allt bra overkligt. Jag har varit här i över tre månader och det har gått så satans fort. Jag jobbar ju med shower här ocg vi hara bara två eller tre ggr kvar av varje show. Det känns som att det inte var alls länge sen som jag stod på scenen i Aurguineguin och hade premiär.... det har varit några riktigt givande månader det här och summa karedemumma så är det ju det här som jag vill hålla på med! JUHU!!!! jag blir helt loycklig när jag tänker på det, tänk dig att få stå på en sjukt stor scen och folk sjunger med..... AAAHHHh jag skulle nog tuppa av! ahaahahah.
nu har det börja bli kallt här på ön och jag får äntligen ta på mig min jacka som jag har längtat efter, det blåser och regnar en hel del, häromdagen haglade det... ungerfär lika stora hagel som man har isbitar i frusen, farscinerande.
i mitt nästa inlägg så ska jag lägga upp en jäkla massa bilder på de senaste månaderna... ska bli kul!
jag ska snart skriva igen...

tisdag 16 september 2008

Bild:Pablo picasso.jpg

Picasso kärlek!

Jag tror på det monogama förhållandet men jag är inte övertygad om att man bara är kär i en person.

Tänk dig själv när du har varit gift i 15 år med samma man som du älskar av hela ditt hjärta, ni har vuxit tillsammans, hjälpt varandra, fostrat barn ihop och ni litar på er respektive till fullo.

Kan det inte vara så att en tredje person kan komma in i ert förhållande för en stund och ta en del uppmärksamhet och i så fall, ska det accepteras eller ska det kvävas?, om man kväver det så tror jag att man sår ett frö till olycka. Då kommer det att finnas en liten del i människan som känner sig berövad på sin frihet, och det är farligt. Om min man säger att han älskar mig och jag litar på honom, ska jag inte låta hans känslor få sväva fritt så att jag vet att han älskar mig för att han vill det? Eller ska jag frenetiskt störa hans fria känlso-liv så att han tillslut blir blind för sin omgivning? Är det inte bättre då att låta honom bli lite, och jag menar LITE kär i den där tjejen som har de saker som jag aldrig skulle kunna ge min man. Jag menar inte att det ska finnas en ursäkt för de svin som är otrogna istället för att göra slut. Det jag försöker visa är bara att jag tror att det finns saker som man inte kan styra över, som känslor. Om min make skulle få känslor för en annan kvinna så behöver det inte vara för att han inte älskar mig, är det inte ganska så egoistiskt att tro att det är bara, bara, bara, bara mig som han kan hålla av? Det är för mig ganska svårt att tro att det är så....

Nu ska jag försöka komma på ett bra exempel, ok, min man är en tävlingsdansare eller din fru är det... och hon/han har fått en ny tävlingspartner. De har aldrig dansat eller träffats tillsammans förut. Nu är det dags för en ny rep period, de dansar mer än vad ni själva hinner träffas. Är det inte så att de hyser känslor för varandra? Självklart så gör de förmodligen det, (vi är trots allt bara människor med djuriska instinkter) på ett eller annat sätt, hon kanske har ett speciellt sätt att skratta på som han inte kan placera i sina känslor? Han kanske har vackra drag... ja vad som helst som får din partner att reagera. Ska man inte som fru eller make acceptera det då?! Så länge jag vet att han älskar mig, han skulle aldrig såra mig/ vara otrogen och han visar mig verkligen att jag kan lita på honom. Är det då inte okej att han tycker om någon mer än mig? Han får absolut inte tycka om henne mer än mig, då finns det ju ingen anledning att ha detta förhållande över huvudtaget.

Kärleken får inte hindra möte med nya människor, allt verkar bottna i tillit till varandra. Men man får inte glömma sitt sunda förnuft på vägen och använd det här som någon slags ursäkt vid misstag. Det här med att låta sin partner tycka om någon mer än sig själv kommer bara att ske då man älskar och litar på någon så mycket som det bara går, från hela sitt hjärta, utan filter.

söndag 14 september 2008

Fantasi!

Är det inte helt sjukt roligt! Tänk va fantasin kan ta med dig på äventyr. Häromdagen så stannade jag och skulle låsa upp ett lås till en vespa, jag tittade på en mur som va bredvid mig. Där såg jag en pytteliten spindel som precis hade fångat ett byte. Han sprang runt runt sitt byte och vävde in det med sin silkesstråd! Jag stod och funderade ett tag vad han hade för liv och jag bestämde at han skulle heta Hugo och att han förmodligen va lycklig! Det är detaljerna som gör det!
Det är likadant när man intar det mäktiga havet och dyker under ytan, VILKEN VÄRD!!!! Okej Rhodos kanske inte har det mest spännande havslivet , iallafall inte där jag har snorklat. Men tänk er som i hitta Nemo, för övrigt en bra film om ens ögon är ute efter små detaljer. Det är så coolt! Djupt, läskigt spännande helt omöjligt att kontrollera och helt otroligt fascinerande. Jag är tagen! 
Innan jag blev faster så var jag rädd för havet, jag försökte gå in men det slutade alltid att jag grät som ett barn, SÅ besviken på mig själv att jag inte kunde gå i pga av någon slags panik som bildades i mig! Sen kom Halvar (första brorsbarnet) och jag bestämde mig för att det fick vara nog på barnsligheterna, inte kan jag vara rädd för vatten på RIKTIGT?! Jag var i Turkiet när han föddes så jag bestämde mig, "jag vägrar vara en faster som är rädd för vatten, då kanske även han blir det" efter den tanken satt jag på mig bikinin och gick ut i havet! Tack Halvar! =)
Det ska bli intressant att komma hem till Sverige och läsa det här sen och se hur jag tänker då. Verkligheten som är här när man jobbar säsong är väldigt annorlunda från den man har när man är på hemmaplan.
Man lever i en lite bubbla och små saker som inte betyder något hemma kan bli hur stora som helst här!
Jag har börjat med en ny trend i min fantasi, jag ser allt i olika filmklipp, oftast som musikvideos. Häromdagen pratade jag med en person som har kommit att betyda väldigt mycket för mig, personen i fråga va i Stockholm och var ute i regnet när vi pratade. Jag frågade vilka färger han hade på sina kläder och sen blundade jag och såg honom i en svartvit musiksnutt med röda inslag från tex en parkbänk och en bil som hade samma färg som hans scarf. Vatten som rinner ner för ansiktet, mörk klädda människor i paraplyer en kaskad av vatten som sköljer över en alltför stressad trebarns mamma på väg till dagis för att hämta sina förkylda små älsklingar! 
Påtal om barn förresten, det är så kul att betrakta dom och fundera över vad de tänker på, de kan sitta i flera timmar och bilda sig en helt egen värld med enkla så redskap som en pinne eller bil eller vad som helst, tänk va skönt att bara kunna fly den verkliga världen och befinna sig där man är helt harmonisk och lycklig och allt går efter ens egen pipa. Ungefär som att blogga antar jag.
Det kanske är som när man blir gammal, och dement, jag har funderat även omkring detta =)
Kan det vara så att kroppen själv försätter sig i en sådan situation, du vet när kroppen inte orkar mer så sätter den igång en process så att hjärnan börjar funka lite långsammare, allt för att man inte ska känna sig dålig över att man inte orkar mer här i livet och att man är på väg att gå den mystiska döden till mötes.
Likadant för de människor som har så grava handikapp att de inte är kapabla att ta hand om sig själva, man säger att man inte vet hur mycket de förstår, tänk dig själv att man sitter i en rullstol och är fullt medveten och kanske hur smart som helst, snacka om att man skulle bli deprimerad över att inte kunna uttrycka sig, man kanske bara kan blinka eller röra på ena handen.
I det läget så tror jag på att kroppen går in i självförsvar och ser till man tänker så mycket som man kan hantera. Jag menar inte att  man är mindre smart för det, snarare tvärtom, häftig mekanism om det skulle vara så.
Faan va skönt att jag har fått ur mig lite tankar idag, nu kan jag åka till havet och verkligen vara där, inte halvvägs i min fantasivärld, du vet ena ögat på den man pratar med och andra ögat i en animerad värld, hahahah lät som jag va helt pshyk nu, men ni med fantasi förstår vad jag menar!
Klart slut för idag!
En sak till! Jag längtar efter dig!

torsdag 11 september 2008

lite funderingar som vanligt!

jaa vad ska man ha en blogg till om man inte ska skriva av sig lite!
Är inte livet och alla ens känslor lite roligt!
Vad ska man prioritera? hur mycket ska 
man ställa upp på sin egen bekostnad? Hur mycket av sanningen är rätt? Hur ska man säga det? Vad tycker jag egentligen? Hur kommer det uppfattas?
Ska man bry sig?  
Mitt svar är!
Säg sanningen även om det gör ont, tänk bara på hur du säger den. Vi kommer alla från olika bakgrunder och är därför olika, följden av detta måste då bli att vi uppfattar saker och känslor på olika sätt. Respektera detta och försök att tänka från olika perspektiv och utgå ifrån  nya infallsvinklar så ofta du kan. Dra inte en mängd människor över samma kant! Skulle du själv vilja bli behandlad så utan förklaring?! Nej just det, så lyssna på dina medmänniskor. Självklart så gör vi fel allihopa och är inte perfekta, ha det i bakhuvudet!
Va objektiv när man tex hör folk snacka skit om någon, bilda dig en egen uppfattning om människan ifråga och säg vad du tycker om du tycker något är fel eller orättvist!
haha va djupt det här blev, jag skulle kanske skriva min egen bibel hahahaha
Framför allt!!! Ha kul och sluta döm om du sysslar med sånt!!!!
här är lite bilder på nära och kära!!
Lina jag saknar dig! Synd att du inte kunde komma hit, det hade varit mycket värt!

onsdag 10 september 2008

ledig dag!

Japp idag har det varit ledig dag! Skönt, började med en springrunda följt av en promenad med några av vännerna här på Rhodos =)
Sen var det frukost, sol och bad mera mat och snart är det dags för livet dryck KAFFE!
Igår var det en helt galen rolig show vi gjorde.... I en låt så killarna i teamet lyfta upp mig sådär graciöst ni vet =) det slutade med att de stod och kramade mina ben och jag asfgarvade... fy faaan vad det va roligt. Efter detta ska våran bas Alex sjunga en ballad och vi adra ska sitta helt stilla på scen. Jag garvade så jag tjöt! Ni vet när man inte får skratta och jag kunde verkligen inte sluta.... ahhh det är så lät att tänka nej nu ska jag sluta skratta och sekunden efter sitter man där och guppar av garv!!!! ahahahhahahaha va det va kul! Det kommer jag leva på länge! =)
Jag tänkte på en annan grej, igår snacka jag med min pappa i telefonen, vi pratade nog en halvtimme, men jag fattar inte varför man alltid ska avsluta samtalet med att vara lite irriterad, det är likadant varenda gång, är det något syndrom som fler lidet av?!
Nej nu suger det i kaffetarmen!
Hörs snart!

söndag 7 september 2008

första bloggen!

Jaa då var man här då, det var väl bara en tidsfråga innan man skulle bli sugen på att få dela med sig av sitt liv ytterligare en gång på nätet.
Jag är inte så belevrad på det här med bloggande och har insett att om man ska blogga så ska det vara kvalite och inte kvantitet som gäller.
Så en kort presetnation så är jag klar för den här dagen =)
Jag har precis blivit faster till en underbart gullig liten pöjk som heter Halvar, efter min bortgågna farfar, bra val och fint gjort! Bra jobbat brorsan!
Att bli faster får en att värdesätta livet en gång till, vad det är värt att leva för och hur viktigt det är att vara ärlig mot sig själv.
Just nu är jag på Rhodos och har varit här ett bra tag, ska vara här i 5 veckor till. Jag jobbar här och det är grymt roligt och framför allt så utvecklas man av att vara i en annan kultur och få jobba med en lite, minst sagt annorlunda hierarki.
Något annat som är annorlunda är att man inte kan bedöva sina känslor som man kan göra när man är på hemmaplan, här finns inte alla dina vänner som du kan ringa när du har tråkigt eller är på dåligt humör. Har får man inse fakta göra något åt det. Man har bara sig själv att falla tillbaka på. För er som inte har gjort det! Prova, jag lovar att i kommer lära känna er själva mer än vad ni trodde!
Okej nu börjar det spåra till kvantitet och inte kvalite!!!
En sak till bara!
glöm inte att berätta för dom du håller av vad du tycker!
Jag lovar nästa inlägg ska inte bli så moraliskt! =) men jag var tvungen att lägga ribban för mina värderingar!! hahaha