tisdag 16 september 2008

Bild:Pablo picasso.jpg

Picasso kärlek!

Jag tror på det monogama förhållandet men jag är inte övertygad om att man bara är kär i en person.

Tänk dig själv när du har varit gift i 15 år med samma man som du älskar av hela ditt hjärta, ni har vuxit tillsammans, hjälpt varandra, fostrat barn ihop och ni litar på er respektive till fullo.

Kan det inte vara så att en tredje person kan komma in i ert förhållande för en stund och ta en del uppmärksamhet och i så fall, ska det accepteras eller ska det kvävas?, om man kväver det så tror jag att man sår ett frö till olycka. Då kommer det att finnas en liten del i människan som känner sig berövad på sin frihet, och det är farligt. Om min man säger att han älskar mig och jag litar på honom, ska jag inte låta hans känslor få sväva fritt så att jag vet att han älskar mig för att han vill det? Eller ska jag frenetiskt störa hans fria känlso-liv så att han tillslut blir blind för sin omgivning? Är det inte bättre då att låta honom bli lite, och jag menar LITE kär i den där tjejen som har de saker som jag aldrig skulle kunna ge min man. Jag menar inte att det ska finnas en ursäkt för de svin som är otrogna istället för att göra slut. Det jag försöker visa är bara att jag tror att det finns saker som man inte kan styra över, som känslor. Om min make skulle få känslor för en annan kvinna så behöver det inte vara för att han inte älskar mig, är det inte ganska så egoistiskt att tro att det är bara, bara, bara, bara mig som han kan hålla av? Det är för mig ganska svårt att tro att det är så....

Nu ska jag försöka komma på ett bra exempel, ok, min man är en tävlingsdansare eller din fru är det... och hon/han har fått en ny tävlingspartner. De har aldrig dansat eller träffats tillsammans förut. Nu är det dags för en ny rep period, de dansar mer än vad ni själva hinner träffas. Är det inte så att de hyser känslor för varandra? Självklart så gör de förmodligen det, (vi är trots allt bara människor med djuriska instinkter) på ett eller annat sätt, hon kanske har ett speciellt sätt att skratta på som han inte kan placera i sina känslor? Han kanske har vackra drag... ja vad som helst som får din partner att reagera. Ska man inte som fru eller make acceptera det då?! Så länge jag vet att han älskar mig, han skulle aldrig såra mig/ vara otrogen och han visar mig verkligen att jag kan lita på honom. Är det då inte okej att han tycker om någon mer än mig? Han får absolut inte tycka om henne mer än mig, då finns det ju ingen anledning att ha detta förhållande över huvudtaget.

Kärleken får inte hindra möte med nya människor, allt verkar bottna i tillit till varandra. Men man får inte glömma sitt sunda förnuft på vägen och använd det här som någon slags ursäkt vid misstag. Det här med att låta sin partner tycka om någon mer än sig själv kommer bara att ske då man älskar och litar på någon så mycket som det bara går, från hela sitt hjärta, utan filter.

1 kommentar:

  1. Dette er virkelig som jeg skulle ha skrevet det selv Cattis....

    Veldig bra skrevet, spesielt om at kjærligheten ikke skal være et hinder for møte mellom mennesker...

    Selvfølgelig treffer man mennesker igjennom et langt liv som man finner fasinerende, morsomme og tiltrekkende. At et godt forhold blir satt på prøve er bare sunt og forstyrkende, hvis kjærligheten er sterk nok i seg selv.
    Hvis ikke, er picasso kärlek eneste utveg......

    Lykke til videre ;)

    SvaraRadera