onsdag 15 april 2009

Rhodos Igen!

Så grymt att va tillbaka!
Fick tillbaka min gamla lägenhet, kändes som att komma hem och när jag tänkte efter så är det den lägenheten som jag har haft längst i hela mitt liv, själv alltså. Så himla GÖTT! Måste skaffa mig ett riktigt hem någon gång i framtiden =).
Sitter nu själv på ett fik, det brukar tydligen bli en vana. Hotellet som jag jobbar på är under renovering, prylar överallt ser ut som ett helvete, gästerna kommer på månag om fyra dagar. Men grekeran är effektiva. Vi  repar 13 timmar om dagen, går bra men många bryt då man lägger sig på scen, antingen vriden i skratt eller med tårarna i ögonvrån.
 Faan det är så sjukt kul!
Idag fick jag mess om att min bror ska gifta sig i sommar, som vill att jag ska komma hem men jag vet inte om det går, skulle u vara hur kul som helst. Det är nu som jag ska tänka: ja men Cattis du får ta det goda med det onda, det är ju lätt att säga men svårt att känna helt ärligt i hjärtat.
varenda inlägg jag gör verkar ju handla om hjärtat.... Det va någon som kallade mig för Cattis avgrunden Gabrielsson.... kanske stämmer. Förresten nu ar min bror övergett mig och bytt till Karlbom som pappa... hur ska jag göra? CG eller CK.... CK kanske inte är så dumt....
Åhhh petitesser!
Här är mitt team!!!

onsdag 8 april 2009

Nu har ytterligare ett antal team lämnat skolan!
Det går tydligen inte att undvika att tårarna sprutar när man ska skiljas från människor som man håller av. Jag vet fortfarande att jag kommer träffa vissa av dom igen, (faan tangentbordet blir blött). Planer på rockband har startats och drömmarna lever vidare! Det är inte ofta jag nämner namn här på bloggen men My och Linn jag kommer sakna er som faan!
Skönt att varje kapitel i livet avslutas med en början på ett nytt, annars vore det ju jävligt ångestframkallande om man inte trodde på framtiden.
Nu ska jag sova om 5 timmar är det dags för nästa rush av hej då.
My glöm inte vad jag sa.... ingen är värd att stjäla ens känslor!!!

onsdag 1 april 2009

Jaa du har två team av elva lämnat oss här i Turkiet. Fem veckor har alltså gått av totalt sex. Otroligt hur mkt man hinner umgås på fem veckor när man är omringad av alla 24 timmar om dygnet. Jag är här för andra året och vet vad som vätar mig när jag kommer på säsong så jag vet att ett helt sjukt roligt kapitel börjar snart, detta innebär ju att jag kan säga hej då och vi ses igen, självklart med fukt i ögat men ändå. Jag gillar när man möter människor som man ärligt kan krama och blicken säger det hela! Ha det bra och vi kommer verkligen mötas igen. Hur många gånger har man inte sagt de och sen blir de aldrig så? Men i den branchen jag är nu så är det svårt att komma undan =). Ja vad har hänt då? Jag vet inte vad jag ska skriva rikktigt, jag har inte någon bra infallsvinkel än, tror inte jag har något bra perspektiv på det hela än. Bra sång, asbra dans. Hur kul tror ni inte att det är när 45 människor står och dansar samma show samtidigt i en spegelsal, uhhh man ryser när man är där! Helt otroligt. Måste lägga upp lite bilder.