ÅHHHH fattar du inte att jag behöver att du kommer! Inte bara för skoj skull! Inget tjut och tandagnissel, det handlar ju om framtiden! Och nu, och då! 

Åhh jag är sjuk!

ha nu har jag legat inne i två dagar, feber och hosta. Vem vet, kanske svininfluensan. Tur att man har en så sjukt vältränad och tajt kropp så att jag inte så skulle dö om så va fallet =)

Jag och en kollega kollade på fem filmer igår och skämtar ni att det va roliga drömmar jag hade den natten eller!

Allt från att mina polare drunknade till att jag hängde i en stupränna och hängades dinglade runt hörnet, men jag tyckte att det blåste för mycket på den sidan så jag dinglade tillbaka igen och hägnde kvar där helt enkelt. Det va iallafall många frågetecken när jag vaknade. Ibland önskar jag att jag började skriva drömdagbok, eller drömnattsdagbok borde det ju heta då.

jag har tänkt lite nu igen och jag är lite besviken på mig själv hur jag kan låta detta paradis bli till en vardag. Det var när jag själv skulle åka till jobbet häromdagen som jag tittade ut på det vackra havet som man gör här varje dag och insåg att det är snart dags att åka hem. Eller snart och snart det är väl 8 veckor kvar men ändå. Nu börjar det bli lågsäsong här och det är många av mina nyfunna bekantskaper som åker hem de närmsta 2 veckorna. Så nu är det väl ändå dags att börja leva som att nästa dag kanske skulle kunna bli den sista.

Jag har sökt om att få jobbe en säsong till och då blir det i så fall i thailand. Det här stör mig ganska mycket i mitt liv på rhodos, jag glömmer liksom bort att leva här och tänker på hur det kommer att bli där. Men skit i det nu för helvete, Cattis du vet ju inte ens om du får jobbet!!! nej jag vet men men men.... SLUTA!!!!! 

Idag är idag och imorgon är imorgon.

I lördags så åkte jag ut med 10 av mina vänner på en liten båttur (båtUR Nikke pikke) det va riktigt schysst och vi stannade vid tre-fyra stränder och snorklade. Vi hade med oss mat, bira coh min gitarr, det va en riktig gulddag!

Jag va ute i friska luften nyss, efter en febernersänkande kalldusch stäldde jag mig barfota ute på gatan och kikade lite. så jävla skönt, Det blåste i ansikten men det va samma temperatur som i luften och som asfalten. AAAHHh jag blev helt lycklig, fråga mig inte varför, det bara sköljde över mig. Samma sak hände när jag låg ner på båten och spelade en låt, jag va tvungen att spela den igen och en kunde jag inte sluta le, Sjukt. 

nej nu ska jag kolla film och äta, chips, glass, japanmix och choklad sen ska jag även drick iste! mums!!!

Revir!!!

Det är något som vi alla borde fundera över. För egen del så tycker jag de är svårt,jag tror att jag markerar revir ganska så mycket utan att själv lägga märke till det, det är inte förräns någon kliver in på "mitt" område som man märker att man blir irriterad. Det kan vara en hårfin gräns och det är nog inte för inte som uttrycket "Man kan inte både äta kakan och ha den kvar" har uppkommit. Ett annat uttryck som då poppar upp i mitt huvud är: "som du behandlar andra vill du själv bli behandlad"

Ibland har jag lite svårt att se en situation objektivt och då brukar jag tänka på den sistnämnda och försöka utgå från det. Men som vanligt så är vi ju alla olika och fungerar på olika sätt!!!!!! Men man kan ju bli så JÄVLA förbannad ibland!!!!

Åhh det där va skönt!

hej då!

Sitter på ett fik med min vän Mårten och har precis svullat lite god mat. Vi ar varit lediga idag och jag har spenderat dagen på stranden med mycket/många vackra kroppar, för lite solcreme och en jävla massa bollsport och en och anna alkoholhaltig dryck. Riktigt skönt =)

ja vad har hänt sen sist, jag fick åka hem på min brors bröllop. Det va roligt och migt att få se lilla släkten igen och framförallt Halvar! Världens finaste. det va skönt att få åka hem och inse tt det mesta är sig likt så man inte behöver längta hem så mycket.

det är slitigt för hjärtat att vara på säsong, känns faan fördjävligt att åka ifrån alla hela tiden samtidigt som det är ett grymt jobb ja har och jag får ju se en hel del....hmm men till vilket pris egentligen.... jag vet inte om det är värt det..... klart det är..... eller.. ahhh jag blir galen =)

en sak till.... härom veckan såg jag en pappa och hans pappa... ca 40 och 70 år gamla, de skulle gå över en väg och den yngre pappan satte armen framför farfarn så han inte skulle gå ut i vägen. Jag tyckte att det va så otroligt vackert. När kommer man till den punkten i livet då det är en själv som börjar ta hand om ens egen förälder och hur kommer det sig att det sker helt naturligt, det måste ju komma succesivt.... jaja vackert var det iallafall.

Mer då.... Totte har varit här och hälsat på, det va kul och det kändes trevligt att få bli påmind om där hemma ett tag =) Tack Totte.