makt för mig kan vara både positivt, negativt, beroende framkallande och underbart. det är fascinerande hur den inverkar på oss människor, hur vi i vissa fall kan avguda en människa med makt och i nästa fall hata den, likt en irriterande ringande väckarklocka när man sover som skönast.
Makt i ett förhållande mellan man och kvinna är tydligen något som jag inte vill vara utan, tro mig jag har provat både det ena och det andra, och finns inte maktspelet så slutar det alltid med att jag är uttråkad eller vaknar upp på morgonen bredvid min bästa vän och det är ju inte riktigt vad man är ute efter i ett förhållande, inte jag iallafall.
Det är nog inte meningen att någon av oss ska vinna spelet, det måste finnas kvar där så man längtar. eller jag vet inte om det är att längta men det håller växelströmmen levande, är det någon som vinner så kommer de bli som att stänga av strömbrytaren... mörkt och kallt....
Faan jag erkänner, även om jag är 25 och ska vara vuxen och inte "ha tid" med spelet så kommer jag nog alltid att gilla det. som sagt det håller det hela levande...
Makt kan även vara ganska så otäckt, som an svart tromb som växer sig större och större fast den växer under den mörka natten så du kan aldrig riktigt se dess utveckling.
Jag var en gång i ett förhållande där jag totalt hade makten, det här har jag inte sett förräns nu, långt efter att det tog slut och jag har kunnat sett det med andra ögon. Jag lovar och svär vid den helige andens namn att jag aldrig ska utnyttja en sådan situation om jag skulle hamna i den igen.
Iallafall, det var ju hur tråkigt som helst, eller det var väl bra och va hade roligt men jag blev en riktigt bitch, fölåt, men jag kan inte förstå hur jag kunde bete mig som jag gjorde.... Jag ber åter igen om ursäkt till alla inblandade parter. Men man lär sig väl av sina misstag antar jag.
Sen finns det ju en annan sida av ett sådannt förhållande där man är helt undergiven den andre, det är som ett gift och det går faan knappt att ta sig ur det. åter igen, makt kan var underbart och beroendefamkallande.
Jag har funderat på det här ganska så mycket och försökt att studera det i större folkmassor och hos ledare etc. Det är ganska så intressant om man bara studerar det. Endel bara har makten och får folk att lyssna genom att bara vara sig själva och tänker inte mer på det medans andra tar den psykologiska vägen in hos folk för att sedan, efter tag forma sin grupp och göra som den vill, pch det går väl bra så länge man gör det med välvilja och inte för sin egen skull. Akta er för de onda =)
jaja.. det va vad jag satt och tänkte på, en söndag på x2000 efter en grym och kärleksfull helg i stockholm, tack Stina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar