Sickan kommer till världen!

06, 54

Jag vaknar och känner, nu går vattnet..... ställer mig upp och det rinner nerför benen. Det är så lite så jag kan inte riktigt avgöra vad det är men eftersom jag inte kan knipa så det slutar så måste det vara vattnet. Jahopp nu är det dags tänker jag men jag känner att det nästan är lite pinsamt så jag tvekar innan jag går och väcker Thomas, varför vet jag inte. Kanske lite chock.

- Hallå älskling, vattnet gick....

- Är du allvarlig.

- Ja

- Okej, ring in då....

- Ja jag ska, snart....

Jag går in i det andra rummet och funderar lite, eller funderar... det är mest tomt och jag ringer in till BB. De säger att de vill att vi kommer in och kontrollerar så det verkligen är vattnet.

Ca halv 9 är vi där och det konstateras att det är vattnet, me jag har inga värkar och sickans hjärtljud är lite för högt så de vill att jag kommer in igen runt tolv och kollar så allt ser bra ut.

Lite besvikna åker vi hem igen men med ett löfte om att det blir bebis innan två dagar. (igångsättning om det inte sker naturligt)

Väl hemma, ca 15 minuter från sjukhuset, släpper Thomas av mig och ska åka och tanka om vi behöver åka in igen. Jag lägger mig och kvider på vardagsrumsgolvet och undrar vad faan det är som tar sån tid.... det gör ondare och ondare hela tiden. Thomas kommer hem efter vad som verkar som en evighet och jag ligger och skriker på golvet, Thomas skriker tillbaka!

- andas älskling, andas!

- RING IN vi måste åka tillbaka!!!!!

- Det är upptaget!!!!

- Ringer du eller??

-Jaaa det är fortfarande upptaget.... Vi åker istället....

Kommer in kl 9.30 och blir undersökt, öppen 7 cm...... på 45 minuter..... Barnmorskorskona kollar på varandra och säger att de aldrig sett något liknande....

Det går fort... helt öppen efter 2 timmar till och sen är det bara vänta på att han ska glida ner.... Lustgasen blir min bästis och det är ganska kul, under rusen tänker jag tillbaka på gamla minnen och ler inombords, vaknar upp av att banrmorskan säger:

- Du har ingen värk, släpp den där.

Jag tittar på henne och inser att hon har rätt =)

Hon diskuterar vidare om bedövning och jag frågar om de kommer göra ondare än vad det gör nu. Hon säger att alla upplever det olika och jag som redan innan bestämt mig för att inte ta Epidural avstår när hon frågar.... Om det "bara" känns såhär så behöver jag inge mer.

Kl 14.35 börjar krystvärkarna och barnmorskan säger åt mig att inte använda lustgasen någe mer, jag klarar det utan. Det är riktigt häftigt. Följ med eller hjälp till.... man har liksom inget val, för er killar kan man väl förklara det som att ha maginfluensa... hela kroppen har som en sammandragning en stor jävla muskel som bara spänns vare sig man vill eller inte....och man spyr, eller föder barn =) riktigt häftigt. Ut kom lillplutt kl 15,27...... 3820 gram, 52 cm lång. Mamma tre stygn... Jag tog i så mkt i krystvärkarna att jag blev lila och sprängde nästan alla blodkärl i ansiktet =)

Mamma klippte navelsträngen samtidigt som pappa nästan spydde =)

Sen blev det familjerum och mys för att åka hem dagen efter när läkaren hade tittat på honom och sagt att allt var okej. Föda barn kommer jag göra igen.

bilder säger mer än tusen ord! Klyschigt va!!!!

Här är jag 2 dagar!!! puss och kram från pojken utan namn!