Här är det utgång på en irlänsk pub. Tessan och Christina, de jobbar i miniland.

Nu ska det ses på 3D bio. Riktigt nice. Clash of the titels eller något sånt hette den =)

Majs på nattmarknaden

sushi på natt marknaden

KÖTTSTÅND!

Idag gick jag upp vid 7. Jag och Kristina var tvugna att åka in till immigrationsverket för att få förlängd stämpel i passet. Jag åkte även förbi flygplatsen och betala lite extra på min biljett, så nu får jag flyga direkt hem istället för att mellanlanda och sitta på olika flygplatser i x antal timmar. Ha nu är det bara tio dagar kvar. Jag packade idag för att se om jag kan ta en shoppingrunda till innan jag åker hem. Det blir nog så. Jag slängde endel gammalt skräp och vips så gick det att stänga väskan utan större ansträngning. Och så mycket plats kan väl inte ett par extra klänningar ta? Eller?

Jag har varit på nattmarknad här ett par ggr nu, det är kul. Så sjukt mkt olika stånd med kläder och grejer så det är helt otroligt. Löjligt billigt oxå. klänningar som man lika gärna kunde ha köpt hemma kostar ungefär 200-250 bath alltså 40-45 kronor, örhängen 20 bath styck, 4 kronor. Så om ni någon gång ska åka till Thailand så ska ni göra det med en eller två tomma väskor. Åhh jag vill köpa så mkt presenter men det får ju inte plats..... finns så mycket söta tjejkläder här!

Det ska bli intressant att komma hem nu och se hur man känner efter allt resande, det kommer vara konstigt. Förresten så blir jag förbannad över att människor inte tror att man förändras. Helst när man är på säsong, Åter igen tar jag upp det här. När man är ute så finns det ingenting som bedövar en, som det gör hemma. Hemma har du alla dina vänner, ditt jobb, din lägenhet och all vad det innebär. (inget negativt menat) Det jag menar med det är att man hemma har vardagen utan att tänka på det, man ställer inte så stora frågor till sig själv. Är det något man gör på säsong så är det att tänka. Man möter så mkt människor och olika öden hela tiden, gäster som kollegor. Här har man bara varandra så man är varandras hobby pshykologer kan man väl säga. Man blir ständigt påmind om familjerelationer och är du ledsen eller sårad så finns det inte en chans att gömma det med att gå och fika med bästisen eller sätta sig framför tv;n med fortsättningen av serien du tittade på förra veckan. Det jag vill komma med hela det här är nog att man utvecklas väldigt mkt som människa när man är ute och jobbar. Det är nog det som är bland de konstiga med att komma hem. Man har å mycket nya intryck och erfarenheter så man är ju har ju förändrats sen sist man såg alla. De där hemma kan ju oxå ha förändrats och så står man där 7 månader senare och bara ska ta upp allt där man avslutade det. Jaja vi får se hur det går. Jag får ta dagen som den kommer helt enkelt.

nej nu blev det visst strömavbrott, skriver nog snart igen!